Clas Uggla (även Claes) föddes på Averstad i Ölseruds socken i Värmland omkring år 1614 som son till översten Johan Uggla och Margareta Gyllenmärs.

Som son till en överste hade hans far helt säkert goda förbindelser uppåt. Därför fick Claes jobba som Page vid hovet som ung. Kanske någon gång mellan 15 och 20 års åldern. Karl den X var då kung. En page var en slags passup men med lite speciella privilegier. Man kan nog säga att var man page var man också påläggskalv. Det fanns ett flertal pager vid hovet.

När han var ca tjugo år gammal följde han med den svenske ambassadören Erik Gyllenstierna till Moskva. Året därpå hjälpte han Axel Sparre på ett uppdrag i Warszawa. Under danska kriget 1643-1645 deltog han som frivillig i striden till sjöss på flottan som Klas Fleming kommenderade över.

Året efter, 1646, blev Uggla musketerare vid den svenska armén i Tyskland. Vid belägringen av Prag 1648 utmärkte han sig för stor tapperhet. Dåvarande Pfalz-greven Karl Gustav gjorde honom till sin hovjunkare. Uggla blev sedan utnämnd till kaptenlöjtnant.

Vid cirka 36 års ålder utnämndes han till kapten vid livgardet och som sådan följde han med Karl X till polska kriget. När sedan det danska kriget åter bröt ut 1657 gick han över till flottans tjänst igen.

Samma år fick han uppgiften att bygga Dalarö skans på ny plats.

1660 till 1672 var han chef för Västgöta och Bohus båtsmanskompanier. Han synes haft stor förmåga att få folk med sig. Han var mån om sina underlydande och lyckades tex. utverka 10 daler i årslön istället för 8 åt sina rote karlar vid ett tillfälle.

Han blev befordrad till major vid amiralitetet, och med den titeln deltog han i sjöslaget mot den holländska flottan i Öresund i november 1658 där han gjorde betydande insatser.

Fler händelser 1660.

Karl den X dog 1660. Eftersom hans son karl den XI då endast var sex år gammal styrdes riket istället av överförmyndare. Denne var Magnus Gabriel de la Gardie. Denne var den forne drottning Kristinas favorit.

Karl den XI växte upp i det gamla slottet tre Kronor. Han var inte mycket för läsning utan gillade bättre ridning, fäktning och jakt.

I trädgården strax innanför slottets murar hölls vilda djur som Karl den XI fick leka med. Bilden är en vy i stort sett från sydost. Betraktaren har alltså ryggen mot skeppsholmen.

Karl den XI kröntes till kung 1672. Han var då 16 år gammal. Kröningen skall ha varit mycket pampig. Det hade gått bra för Sverige under 1660 talet vad avsåg utrikeshandeln. Dock var stadsfinanserna för det ej starka. Det var nog adeln det hade gått bra för. Man kan säga att vi hade budgetunderskott.

Den svenska stormakten var hotad. Många ville åt provinserna.

Här anförde Uggla en del av den svenska flottan mot de förenade danska och holländska flottorna. Ytterst ansvarig för denna operation var riksrådet och tillika landkrabba Lorentz Creutz.

Detta var det så kallade Karl den XI:s krig. Detta blev Ugglas sista bragd. Efter att Creutz´s fartyg "Kronan" sprängts i luften och denne omkommit, vände hela den fientliga styrkan sig mot Uggla som förde befälet över skeppet "Svärdet".

Trots att han omringades av femton fartyg och fick tre av Svärdets master nedskjutna, ville han inte ge sig utan fortsatte att försvara sig med stort mod. Slutligen kom en brännare och hakade sig fast vid "Svärdet" som genast fattade eld. Man ropade åt Uggla att han skulle ge sig.

Uggla svarade; att han icke ville lämna ett så kapitalt skepp med så stora stycken i fiendernas händer utan hellre fäkta som en ärlig man, till dess han måste salvera sig i sjön. (Stycken är det samma som kanoner).

Följden blev att Uggla stupade i striden med sexhundra man av sin besättning. På den tiden innebar det faktum att han inte ville ge sig att han heller ej blev besegrad.

Idag skulle vi nog kalla detta för besegrad men på den tiden var krig till stor del en fråga om heder och ära varför han alltså var "obesegrad". Det sägs att man från Öland kunde se skenet av det brinnande skeppet till långt in på natten. Uggla blev cirka 62 år gammal.

Återstoden av skeppet har ännu inte återfunnits. Trots idoga efterforskningar.

En liten orientering

Karl den XI ville i slutet av 1675 skynda på flottan att gå ut.

Uggla klagade över det oövade manskapet och krävde att de gamla erfarna kompanibåtsmännen åter skulle mönstras. Rådet gick med på hans krav och ställde 1000 erfarna sjömän till hans förfogande. Men också båtsmännen var ovilliga att gå ut och krävde istället "att få gå till landet". Först den 23 januari var Uggla ute vid Dalarö och han möttes då av det föga överraskande beskedet att hela Mysingsfjärden låg tillfrusen. Bönderna körde sedan flera dagar med häst och vagn över isen.

I början av februari skedde ett omslag till mildare väder. Då uppstod den märkliga tanken att såga hela flottan genom isen. Ett sådant företag hade aldrig tidigare genomförts. Iden kom från en aldrig outtröttlig Lindschöld. Bland erfarna sjömän ansågs utsågningen för vidunderlig och väckte löje. Amiral Uggla förklarade sarkastiskt att han för sin del "icke lärt den konsten".

Lindschöld gav emellertid inte upp utan läste inför rådet upp det brev från kungen där amiral Uggla beordrades att ofördröjligen gå till sjöss. Uggla lämnade sammanträdet men kallades tillbaka inför rådet som förklarade att det var hans plikt att göra sitt yttersta för att få ut flottan på segelbart vatten.

Ett arbetslag på 900 man rekryterades ur allmogen. Efter många umbäranden hade man tillslut den 14 februari sågat ut skeppen till Älvsnabben. Lindschöld for tillsammans med Lorenz Creutz ut dit bara för att konstatera att också havet utanför var istäckt.

Efter ett tag började det att blåsa och skeppet Leoparden skruvades sönder av isen.

Nu gav även Lindschöld upp. Manskapet sändes hem och först i slutet av maj kunde flottan sätta segel!

Under sommaren 1676 sökte man åter möta danskarna i strid. Den 25 och 26 maj seglade man i vattnen mellan Bornholm och Femahrn. Båda dagarna möttes flottorna och ett antal kanonskott avlossades men någon verklig närstrid blev det aldrig.

Kungen reste ner till Trelleborg i det nu svenska Skåne för att följa striderna. Då han mötte sina amiraler den 27:de sa han: Nu är min vilja att I i övermorgon, den 29:e lättar med flottan och angriper amiral Juel, där som han ligger för era ögon. (Juel var danskarnas amiral).

Då trädde Claes Uggla fram och sade: Eders majestät, fienden ligger innanför sandbankarna och väntar med alla fördelar på sin sida och väntar utan tvivel på hastig secours från Köpenhamn -. Han känner som sitt a, b, c alla kurser medan vi intet vet därom.

Vad är då din mening Claes? frågade kungen. Mitt råd är, sade Uggla, att vi går upp utefter den svenska kusten och väntar där på fienden, och om vi i slaget blir olyckliga, så kan vi strax retirera innanför skären.

Kungen fann detta råd gott och övriga instämde.

En sång skriven av Oscar II Ur Oscar Fredriks samlade skrifter del I, 1905